Mina försök att störta Birgit Nilsson

En gång, nej minst fem, har jag försökt att störta Birgit Nilsson från den upphöjda tron hon befann sig på. Misslyckade försök som gav mig fysiska smärtor. Mest i armbågarna. Hon hade satt vakter, ja soldater att vakta nedanför tronen. Birgit Nilsson var inte bara Birgit utan än mer Turandot, den grymma prinsessan i operan med samma namn (det finns fler och andra tolkningar av prinsessans liv och val…).

Det är min, hittills…, största roll i operans värld. 1973 på Scandinavium med Sixten Ehrling som dirigent. Rollen var inte stor men märklig. Vi var fyra gymnaster som fick lite mer betalt än de andra statisterna då uppgiften innebar lite sveda och värk. Vi hörde till folket och rörde oss bland körfolket tills vi skulle storma en mäktig tron med en lång trappa. Vi var helt enkelt upprorsmakarna som anföll springande uppför trappan. Och varje gång kastades ner av vakterna. Skoningslöst rullade vi nerför alla trappsteg. Armbågarna tog emot så vi inte skadades men de var rejält blå efter varje föreställning. Vi var måttligt förtjusta när det blev dags för två extraföreställningar. Men då kom vi på att det inte syntes om vi hade armbågsskydd under dräkten. De två sista föreställningarna blev ett sant nöje i stället för en plåga.

Turandot ingår i min korta karriär som stuntman. De andra killarna satsade på film och fick en lyckad stuntkarriär. Denna opera, som jag för övrigt älskar, är ett fint och spännande minne. Men det är också en metafor för delar av min personliga utveckling. Om alla försök att hantera och ibland bokstavligen överleva nyckfulla människor.  Även försöken att störta dem finns i min personliga berättelse. Och insikten att det finns skydd mot smärtan. Armbågsskydd mot den fysiska smärtan. Gränssättningar för den psykiska smärtan.

Livet är en utmaning i att hitta de verktyg som kan skydda oss när svårigheter drabbar oss. Gränser och gränssättningar är viktiga redskap för den som blivit eller är traumatiserad. Också det svåraste för många, då det oftast just är gränserna som kränkts. Numera tackar jag gärna nej till somliga extraföreställningar, även om jag har skaffat bra teknik att rulla ner oskadd och resa mig igen.

Bokrecension: Punkter av ljus

Linnea Regnlund: ”Punkter av ljus”. En diktbok – lite av dagboksanteckningar i poesins form. En berättelse om ett liv, ett liv i overklighet med depersonialisering som medicinsk term. Orden flödar, poesins ord fångar mig som läsare. Inget får stoppa läsandet när jag väl börjat. Inser det då min bil glider igenom biltvättens tunnel med mig helt uppslukad av boken. Reglunds ord överröstar dånet av borstarna mot biltaket.

Grönt bokomslag med titeltexten samt känslan av iskristaller eller stjärnor som mönster
Omslaget till Punkter av ljus av Linnea Regnlund

Det är en ärlig bok med ett jag som blir avklätt sin mänsklighet. Naket men aldrig på ett generande sätt. En av bokens styrkor ligger i att något förfärligt har hänt. Det finns där men vi vet inte när, vad eller hur. Bara att kampen för att överleva ensam på ett stormande hav är till ända. Vi följer handlingen från känslan av att hon är uppspolad på en ö. Ensam och med en overklighetskänsla kring vad som faktiskt hänt. Svårigheter med att hantera det förgångna. Hitta sig själv, hitta andra. Få stöd av andra. Där som en osynlig kuliss finns mötet med vården, ”journalen” med sina skuldbeläggande ord. Diktaren upprättar sin egen journal och tar bit för bit tillbaka sitt liv och sig själv.

Poesi som kamp? Det finns där – kampen för att upprätta sig själv. Och viljan att upprätta andra – de som förlorades…”Jag önskar att jag kunde bära dem i mig, samla det ljus de var, tända en fackla, en varm eld.” Outhärdligheten ligger som en underton genom boken. Skammen över att ge andra det svåra som trots allt är en del av den egna upplevelsen. ”Hur mycket skall man kräva av människor, att de ska orka se av det som är så ont…” Känslan av att det vore bättre att försvinna än att genom sin blotta existens påminna om något outhärdligt är…just outhärdlig.

Inte bara kampen utan hoppet finns där. I ”Punkter av ljus” dyker just små punkter av ljus upp. Vändpunkter anas  i små steg mot ett jag, ett starkare och eget jag. Upprättelsen lyser genom ilskan när den gamla journalen blir något att rita krumelurer på. Ilskan upprättar ”Men ni då?”

Linnea Regnlunds bok fångar med sitt språk och den starka berättelsen. Den är läsvärd även för den som inte brukar läsa poesi då den är en personlig berättelse om det ondas konsekvenser. Och inte minst kampen för att bli verklig med en känsla av accepterad mänsklighet.

PUNKTER AV LJUS. Linnea Regnlund. Mjukband 96 sidor. ISBN 978-91-7699-219-7

Boken finns här: Regnlunds Etsy-shop eller BoD – Book on Demand eller hos andra bokhandlare på nätet

Svenska kyrkan granskas

Blir förvånad när jag blir förvånad. Inte över granskningen i sig men resultatet. Tänker på min långa erfarenhet av Svenska kyrkan och med den som grund tänker jag att kyrkan inte är en plats för mygel. Den kulturen har jag inte mött. Slösaktiga eller utsvävande kulturer har jag mött i andra sammanhang inom den ideella sektorn. Och ibland förundrats över bristen på granskning. Några få har hamnat under luppen. Oftast för att en enskild person, ibland med dåliga kontrollsystem, satt i system att tillskansa sig omoraliska och/eller brottsliga förmåner. Detta och vidlyftiga löneförmåner har kostat vissa organisationer mycket i form av minskat förtroende och förlorade gåvogivare.

Om Svenska kyrkan tänker jag att den är en mycket stor organisation. Då är det inte särskilt märkligt att det går att visa dåliga exempel. Granskningen verkar visa olika grader av elände: klantighet, slösaktighet samt förmodligen några händelser som kan visa sig vara brottsliga i juridisk mening. Oavsett är det dåligt. Dåligt för Svenska kyrkans förtroende och med viss smitteffekt på andra.

En fördel med Svenska kyrkan är den öppenhet som präglar organisationen. Jag tror man smärtsamt accepterar granskningen även ”mellan skål och vägg”. Den allmänna kulturen känns sund. Jag är mer orolig för den lilla ideella organisationen med kombinationen slutenhet och en enstaka eldsjäl som drivande. Där finns det stora risker för en moraliskt dålig kultur som hänvisar till ”godhetskontot”.

Efter en uppdatering av händelserna ser jag mönstret tydligt – det verkar finnas en osund kultur inom Svenska kyrkan i utlandet. Det förvånar mig inte. Tyvärr. Men blir illa berörd att det skall drabba Svenska kyrkan i sin helhet.

Länk till Svenska kyrkans sida om granskningen

Länk till Aftonbladets granskning

Kreativitet och ovanor

Kanske vet man redan vad man inte bör göra…slösurfa i stället för att jobba. Det finns saker som dödar kreativiteten. Driva Eget har en lista på 7 saker här.

Prokrastinering är ett välkänt problem. När det går trögt och kreativiteten går ner kan man testa att pausa med jonglera (bra för hjärnan), dricka kaffe med kollega/vän eller ta en promenad. Du kommer säkert på fler saker som kan vara bra för din del.

Bok om trauma tapping

Trauma Tapping Technique (TTT) är en av de mest användbara verktygen idag för att stänga traumatiska stressreaktioner. Nu finns äntligen en bok som beskriver den märkligt effektiva tekniken TTT. Boken heter Resolving Yesterday: First Aid for Stress and Trauma with TTT och är skriven av Gunilla Hamne och Ulf Sandström. Köp boken på Amazon. Finns nu också på Peacefulhearts sida som gratis e-bok

Jag kallar tekniken för frigörande knackning då det är enkel beskrivning på svenska av vad som händer. Läs mer på min hemsida

Kommunikation & inkludering

Kommunikation & inkludering

 

– ett kommunikationsstrategiskt perspektiv på målgruppstänkande för ideella organisationer

Målgrupper… sekundära, prioriterade, interna och externa. Låter välbekant! Men hur bra är det när man talar om sekundär målgrupp i Svenska kyrkan? Som medlem i denna kyrka och gudstjänstdeltagare – känner jag mig som intern eller extern? Hur engagerad och delaktig känner jag mig om jag ses som en sekundär målgrupp?

Ur ett strategiskt perspektiv måste det traditionella målgruppstänkandet förändras. Inom Svenska kyrkan och förmodligen även inom andra idéburna organisationer. Det här bör bytas ut:

Skärmklipp 2016-04-21 11.23.06

I stället kan man tala om involvering. I min tanke är grad av involvering något som beror på människors omständigheter. Någon kan vara mycket involverad idag men inte om ett par år. För någon annan är det tvärtom. Någon har lämnat medlemskapet (i Svenska kyrkan eller annat sammanhang) men plötsligt förändras livet. Ett nytt och annorlunda möte med det man lämnat kan förändra synen snabbt. Tänk då att det kan finnas en drivande engagerad människa som inte ens är medlem. Är hen intern eller extern, viktig eller mindre viktig? Tänk då hellre i grad av involvering och anpassa valet av kommunikationskanal efter detta.

Uppdragsinvolverade

Uppdragsgivare som t.ex. förtroendevalda och anställda

Involverade

Ledare, deltagare i olika sorters grupper, givare, samarbetspartners, leverantörer

Mindre grad av involvering

Övriga medlemmar och icke-medlemmar, för tillfället med liten involvering

Ej involverade

Övriga medlemmar och icke-medlemmar, för tillfället utan involvering

Människor kan oavsett nuvarande involveringsgrad befinna sig nära en annan grad av engagemang/tillhörighet, se illustration med min syn på målgrupper

Inforcirkel för involvering i kommunikation av Hasse Jonsson
Inforcirkel för involvering i kommunikation av Hasse Jonsson

 

Räkna med alla människor och inte bara med dem som vi nu ser som engagerade. Var inbjudande till den okände eller trevande eller den som rentav verkar ointresserad. I morgon är en annan dag. Den som räknas och känner sig välkomnad kan mycket väl dyka upp då.

Illustrationer: Hasse Jonsson. Tankesättet presenterades under konferensen ”En rundare kyrka” i Kyrkans hus, Skövde den 2 december 2013 och har tidigare använts i uppdrag för Svenska kyrkan i Mölndal och Masthugget.

Publicerad i en tidigare blogg av Hasse Jonsson 3 dec 2013 17:19 Filed in: kommunikation

Boktips: Överlevnadspoesi

Min diktbok

Överlevnadspoesi är min egen diktbok. Rykande färsk då den kom ut som tryckt i slutet av mars och nu som e-bok . Mer än en diktbok. En berättelse. En väg till frihet och överlevnad genom att skriva intuitivt och med hjärtat.

”Att skriva. För att förstå. Utan att helt förstå. För att lämna. För att bli fri. För att leva. Inte minst för att överleva. Dikterna blev en berättelse, en bok. Ord för överlevnad. Överlevnadspoesi. Fylld av svärta och smärta. Fylld av trotsigt hopp med strimmor av ljus. Ord mot skammens makt. Skrivande som en överlevnadsstrategi. Som bearbetning av barndomstrauma och hot i vuxenlivet. Ord som snitslar vägen till självkännedom, förståelse och egenmakt. Poesi till frihet. ”

Boken finns till försäljning i bokhandel och i Widgetshop